När jag sa anmälde mig till Dundermarkanaden, så fick jag frågan om jag inte ville vara smågruppsledare på Åselemarknaden. Jag hade egentligen tänkt åka till Borås, eventuellt via Uppsala, den helgen, men efter en snabb eftertanke blev planerna ändrade. Borås finns kvar...
Jag längtade efter att be för människor. Jag hade precis läst ut en bok om helanden och störde mig på motsägelsefullheten i mina tankar. Jag har ju vandrat och sett med egna ögon hur Gud försörjt oss med mat och husrum i 3,5 vecka för 3 år sen, jag har varit med och bett för helanden med Pannkakskyrkan förut och människor har berättat att det kändes bättre efteråt, men jag har ändå så svårt att tro på det.
Jag önskar mig ett helande som jag kan tro på, bad jag och jag försökte hålla mig nära vår bönestol. Emellanåt var sommarnatten kall och jag värmde mig vid pannkaksgrillen, passade på att fråga om de som stekte behövde hjälp eller avbytning och hamnade bakom en stekpanna istället. Tänker jag tillbaka så var det för 5 år sen allt jag ens vågade göra. Inombords var jag frustrerad på mig själv, att jag alltid hamnade bakom grillen, att jag bråkade så mycket på mig själv. Att jag alltid så fort, jag är ute och gör någonting bra hamnar i att tänka så dåliga tankar om mig själv... Samtidigt tyckte jag att mycket var awesome, småsaker jag inte brukar våga, tog jag några tveksamma steg på att göra.
"Ska jag be för dig?" frågade en i teamet på vår morgonsamling.
"Javisst", sa jag och hon bad. Sen bad jag för henne. Därefter uppmuntrade vi varandra.
"Det är så roligt att se dig, för du är så sprudlande sprallig", tyckte min körkompis, och fortsatte med att hon tänkte på en sång som vi sjungit på en mässa med kören under våren. Du är älskad där du går.
Lite distraherad var jag emellanåt, av tanken på framtiden, en liten oro gnagde - var ska jag bo? Hur kommer det gå med CSN? Tänk om jag misslyckas med allting? Men vad spelar det för roll, Jag borde veta sen vandringen att det ordnar sig. På något sätt. Om ingenting annat så hade min vän Mathias lovat mig en husvagn, så det ordnar sig nog.
Det var en fantastisk helg, som det alltid är härligt att vara ute med Pannkakskyrkan, trots att följdes av ett grått moln i mina tankar. Först när vi bad för varandra när hela helgen var slut, och vi alla skulle hem till vår vardag, så ljusnade min uppsyn lite.
Nästa projekt blir att städa ut mig ur rummet jag hyrt under våren.
