Jag drömmer att jag är ute och åker. Äter middag någonstans, läser bibeln tillsammans med människor, berättar om vandringen. "Nu när äventyret är slut, vad har du med dig hem?" undrar någon, och jag svarar: "Nu vet jag vad jag vill göra med mitt liv" och gör en paus, samma någon som ställt frågan frågar vad det är och jag svarar "Leva för Gud!" Tåget, jag tydligen sitter på fortsätter rulla, och jag vaknar plötsligt och tänker: Åh nej! Jag missade att kliva av, jag hörde inte pinglet!, tittar på klockan och ser att det är nästan sant. Klockan är 40 minuter efter att den skulle ha ringt och väckt mig. Jag har inte hört något. Något tåg har jag inte missat, och min försovning innebär ingen försening, bara att jag får vakna betydligt snabbare än jag planerade. Jag kliver upp och vi äter havregrynsgröt till frukost - åh så länge sen det var! Och sen ger vi oss iväg...
Vi är tidigt ute, och det är en hel timme kvar tills vår buss ska komma när vi är vid Willy's. Vi går in och handlar lite fika att ha på bussen, och äter upp nästan allt i väntan på bussen. Sen sover jag nästan hela bussresan förutom någon liten stund då jag sitter och läser bibeln. Jag läser om när Jesus tvättade lärjungarnas fötter (Joh 13) och lutar mig tillbaka för att försöka föreställa mig scenen, men jag blir gång på gång avbruten av mobiltelefonens glädjejubel av sms: "Så ni kommer hem, vad roligt!"
Jag ger upp , och läser texten en gång till, och lutar sen huvudet mot fönstret och somnar.
När vi kommer till Örnsköldsvik står vän och syster Maria och väntar oss. "Som vi har längtat efter er!" utbrister hon och berättar att de har bett för oss varje kväll sen vi började vandra. Vi åker till Ica för att handla mat till middag, som Alex var snabb att önska: "Tacos!" och det blir marangsviss till efterätt. Vi bjuder in en människa till och sen är vi 4 glada, mätta skrattande människor runt bordet. Då tänker jag på bibelstället jag läste på bussen. Tänker, kanske var det precis såhär: De hade just ätit klart, och skrattar i gemenskap (som vi) när Jesus plötsligt reser på sig och börjar tvätta deras fötter. För att han älskar dem, men sedan uppmaningen att vi ska älska på samma sätt. Hur vore det bästa sättet att göra praktik av det bibelstället just nu? funderar jag och det enda jag kommer på är att resa på mig och duka av bordet, och diska.
Sen har vi en stund i bön, och därefter en stund i lek, och sedan hämtar vi en vän, Rebecka som varit och jobbat och åker tillbaka och äter marangsviss och dricker kaffe. Sent åker vi hem igen och jag somnar som en stock i min "egen" säng.
Vandringen är slut - för denna gången - men inte äventyret, inte utmaningen. För så länge Jesus lever, så finns utmaningen att följa honom, att ledas av honom, att lita på honom. Så egentligen är det inte slutet på äventyret nu, utan början, början på fortsättningen...
/Inece och Alex
Hej! Det har varit fantastiskt att läsa om er vandring och tack för att jag har fått ta del av den genom bloggen. Inece, vi ses på Tejp. Kram
SvaraRaderaTack för att du har delat ert äventyr här på bloggen! Du skriver väldigt bra och det har varit spännande att ta del av er vandring. Som du säger, nu fortsätter det! Guds välsignelse, kram!
SvaraRadera