Vi börjar dagen med att äta frukost tillsammans, och hänger sedan vid datorn lite, försöker ha någon lite egentid, och försöker göra något av dagen. Tim och Alex funderar över vem de ska lura iväg mig med när de imorgon ska på svensexa, och jag tjatar om att få en dag att bara hänga med Gud.
"Det blir för ensamt för dig!" säger Tim, och jag tänker på att jag, som inte vanligtvis är så väldigt social av mig, inte varit ensam en enda dag sen Sverigetourens start: Gode Gud, jag behöver en dag ensam!
Dessutom tycker jag att jag behöver lite extra tid, för att bara vara. För att hämta gemenskap, för att veta att jag är bra, att jag är älskad. För att sudda bort alla knäppa tankar, och den utanförsensamhet som egentligen inte hör hemma bland mina känslor. Vi har ändå väldigt roligt tillsammans, Tim, Alex och jag. Det blir många knäppt hysteriska skratt - särskilt på kvällarna. Och när jag ber Alex berätta lite om skratt låter det såhär (förlåt att han blev sned, jag glömmer jämt att det inte går att filma så):
På efter middagen cyklar vi i väg till Länghems församlingshem med tanke att fika och träffar en massa go'a tanter som vill att vi ska berätta om vår vandring. "Visst", säger vi och berättar efter en stunds fika och övrigt prat. "Jag vill att du skriver om det här i vår gästbok", säger en av tanterna och ger mig gästboken med en penna medan Alex och Tim får be för onda knän och tår. När jag en stund senare tittar upp från gästboken, och trummar lite tankfullt med pannan på låret, på jakt efter rätt ord, hör jag tanten som hade ont i knät säga till Tim: "Det blev ju faktiskt bättre..." Yey! Gud är god!
Senare på kvällen, efter att vi har ätit middag, åker vi iväg på lite sightseeing. Hamnar i en lite stuga som Tims familj har, och där hänger vi en stund. Tim och Alex vill veta vad jag går runt och tänker på, för de har tyckt att jag verkat nedstämd. Efter att ha tjurat lite, och berättat lite av mina tankar, och gråtit lite (jag alltså, inte Tim och Alex), så åker vi tillbaka hem till Tim igen. Vi hänger lite på övervåningen, tills killarna tycker att det är läggdags för att de ska upp tidigt för att gå på svensexan.
/Inece och Alex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar