Min tanke för dagen sprack, när jag såg att min pensel hade gått av och tappats bort. Jag hade tänkt ta lite tid till att bara sitta och måla, efter det är något jag brukar behöva göra lite ibland och inte har gjort på länge. Jag brukar gilla att försöka lyssna efter att Gud ska lära mig något medan jag målar. Men utan penslar är det svårt att måla. Så istället sätter jag mig vid datorn en stund - bloggen har ett skrikande behov av att uppdateras, även om jag inte har en skrikande lust efter att skriva... Därefter, går jag ut och plockar lite krusbär, som jag hade tänkt göra en paj av. Sedan ropar Tims föräldrar efter mig och undrar om jag vill dricka kaffe med dem. Därefter fortsätter jag plocka krusbär, skriva på bloggen. Tims föräldrar frågar om jag vill följa med dem ut i skogen och plocka svamp. Jag tänker efter en kort stund, och bestämmer mig för att följa med. Jag har aldrig plockat en kantarell i hela mitt liv, bara andra svampar, så det kan ju bli intressant. Sen är det ett så trevligt ställe att umgås med Gud på, ute i skog och mark.
Vi hittar en del bra kantarellställen, och vips som det är utbrister Tims bonusmamma ett "Åh, Herregud!" för att det är så fina kantareller. Sedan tittar hon på mig: "Visst får man väl brista ut i lite lovprisning när man hittar ett sånt här kantarellställe?"
"Javisst!" ler jag, "man kan alltid brista ut i lite lovpisning. Det kan man ju göra också när det går ont för en..."
Kantarellskörd
När vi kommer tillbaka från svampplocknongen, pysslar vi med lite av varje: matlagning, svamprensing och jag gör deg till min krusbärspaj och rensar krusbären, småsjungande på lovsånger. Det blev inte så mycket egentid med Gud som jag hade tänkt mig. Inte alls en så osocial dag som jag hade längtat efter, men när killarna berättar om svensexan är jag ändå nöjd med min dag.
Krusbärspaj
/Inece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar