Vi kliver upp, får äta frukost och duscha. Nisse säger åt oss att bre smörgåsar att ha med oss som matsäck och vi gör som han säger. Vi säger tack och Hejdå åt Nisse fru när vi åker iväg med Nisse som tänkt skjutsa oss till Ulricehamn så att vi kan bege oss vidare mot, som vi skrivit på en skylt: Jönköping. När vi är i Ulricehamn, ber vi en snabbis tillsammans och säger sedan tack och hejdå. Vi ställer oss vid vägkanten och försöker lifta, men kommer fram till att det är ett dåligt ställe, så vi går en bit till en parkeringsplats, och står där ett tag. Sen går vi till nästa parkeringsplats och där stannar en bil. Det är en man som heter Lars, som ska till Linköping och vi åker med honom hela vägen till Linköping. När vi är framme erbjuder sig Alex att hjälpa Lars med hans båt och vi blir kvar i Linköping några timmar. Det visar sig att det inte var motorn det var fel på, utan bara så att propellern behövde skruvas åt. När den misstänken är upptäckt blev vi alla bjuden på pizza, och sen Alex får låna ett par badbyxor och dyker ner och skruva åt propellern! Den funkar fint.
Vi får skjuts av Lars till en mack vid motorväg nånstans lite Norr om Linköping, där det stannar många lastbilar för att tanka och vila och Lars köper en dricka och en glass åt oss var. Sedan säger vi tack så mycket och han åker iväg. Vi sätter oss på en bänk och äter glassen och sitter sen en stund och bestämmer oss för att ha lite egen tid med Gud en stund, innan vi börjar försöka få lift av människor. Vi pratar med många lastbilschaufförer, men många kan inte svenska och inte så bra engelska och andra ska åt fel håll. Vi hänger med några ungdomar som sitter och fikar, och berättar om vad vi håller på med, de tycker det är intressant och kommer nyfiket med frågor. Människor verkar bli glada av att vi är så galna...
Vi får senare lift av en tjej som ska till Norrtälje. Vi vet inte riktigt, vad planen är att lifta med henne, men Alex har någon liten tanke att han har någon släkting som bor åt det hållet - fast han verkar inte ha riktigt koll på vart... När vi börjar närma oss och hon undrar vart hon ska släppa av oss, lånar Alex telefonen och ringer sin släkting. Klockan är 22.15, och jodå, hon är hemma och vaken, något förvånad, men vi kan sova hos henne. Och jag som var så säker ett tag att det blir en utenatt i natt...
Vi kommer dit och säger hej och berättar lite om vårat äventyr, fikar, och kryper sen till kojs...
/Inece och Alex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar