En bönevandring runt Sverige, ett äventyr att lära sig ledas av och lita på Herren Jesus Kristus, att vara beroende av att Gud har omsorg över resan - för allt vi har med oss på vandringen är några få kläder, en mobiltelefon som för det mesta är avstängd och biblar. Det är inget nytt äventyr, det är ett äventyr Jesus lärjungar levde i, och eftersom Gud är densamme också nu 2000 år senare, så måste det ju vara möjligt också idag...

Luk 9:1 - 6: Han kallade samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem." Och de gav sig i väg och gick från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.

måndag 8 augusti 2011

Dag 22: Beateberg.

Jag vaknar och smyger ner i huset. Alex sitter och gömmer sig under en filt framför tv:n. Något motorprogram. Jag sätter mig i soffan och tittar en stund, tittar på klockan och ser att det är tid för ett tvprogram jag brukade se innan jag gav mig ut på äventyr... Vi ser en stund på det, men jag känner inte för att se på det och ger istället tillbaka tv-kontrollen till Alex. Istället börjar jag duka fram frukost och frågar Alex om han redan har ätit. Vi äter frukost och fortsätter sedan att titta på tv. Vi hittar kanal 10 och tittat på predikningar från Nyhemsveckan (för några år sedan) och lite norsk lovsång. Det är en härlig stund.. Vi hade tänkt cykla och bada, men när vi pratar om att komma iväg blir det istället att vi lagar lite mat. Jag pratar med min lillebror på telefon en stund och sedan kommer Alex moster hem från sitt jobb och ger sig ut på en springtur. Alex tänker att vi ska cykla ikapp henne efter ett tag, och vi lånar varsin cykel - och ger oss iväg... Jag cyklar försiktigt i början, försöker lära känna cykeln, hur mycket jag kan svänga utan att slira omkull i gruset, hur bra bromsarna tar, vilken växel är bäst i uppförsbacke, hur växlar man ner...? Och Alex tycker att jag hamnar för långt efter.
Efter en hyfsad bit tänker vi att hon har sprungit för långt och att vi inte hunnit ikapp och vi vänder tillbaka.
När hon kommer tillbaka börjar vi prata om att cykla iväg och bada, och hon äter lite middag och sedan ger vi oss iväg. Det är en skön cykeltur, och vattnet är varmt. När vi har simmat runt lite är vi nöjda och kliver upp ur vattnet och klär på oss. När vi cyklar tillbaka tänker jag på vägar. På den väg vi har vandrat på i 3 veckor, och på den väg jag cyklar på just nu. Den går upp och ner. Jag byter växel i uppförsbacken och tänker på hur jobbigt det är att cykla på samma växel hela tiden. Precis som i livet ibland, tänker jag och cyklar ikapp Alex och hans moster.
När vi kommer tillbaka gör vi te och rostat bröd till fika, och sätter oss i tv-soffan och ser "Jakten på lycka".
Sen är det natt - igen!

/Inece och Alex

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar