En bönevandring runt Sverige, ett äventyr att lära sig ledas av och lita på Herren Jesus Kristus, att vara beroende av att Gud har omsorg över resan - för allt vi har med oss på vandringen är några få kläder, en mobiltelefon som för det mesta är avstängd och biblar. Det är inget nytt äventyr, det är ett äventyr Jesus lärjungar levde i, och eftersom Gud är densamme också nu 2000 år senare, så måste det ju vara möjligt också idag...

Luk 9:1 - 6: Han kallade samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem." Och de gav sig i väg och gick från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.

tisdag 2 augusti 2011

Vidare...

Kära läsare,
ni är ungefär två dagar efter verklig tid på den här bloggen - just idag. De tagarna kommer bli fler, då vi nu lämnar Internettillgången och ger oss ut på vägarna igen.
Idag drar vi vidare, mot Jönköping kanske, för att sedan ta oss mot Uppsala. Därifrån ska jag ta en buss som går hem till Örnsköldsvik, och kanske att Alex fortsätter på egen hand.
Ibland vet jag inte om det verkligen är klokt, att lämna Alex totalt onåbar, eller att fortsätta ett äventyr fast jag tror det är slut för min del...

Hur som helst, vi drar vidare idag. Tack för att ni följer med, tack för böner, uppmuntran, råd och visat intresse. Gud välsigne er!
/Inece och Alex
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym4 augusti 2011 kl. 13:46

    För det första tänkte jag på dig Inece, kände mig bara manad att säga att människor blir som allra gladast när de får ge. Det är så tråkigt att många av oss (mig inräknad) är dåliga på att både ge och ta emot. Och egentligen är allt bara en enda stor gåva av Gud som han vill att vi ska dela med oss av, eller rättare sagt: dela med varandra i gemenskap. Jag tror att ni ger människor väldigt mycket i utbyte till vad ni behöver ta emot, mat och husrum och sånt. Dessutom började den gamla lovsången "så brister själen ut i lovsångsljud, o store gud" gå på repeat i mitt huvud när jag tänkte på detta. kanske säger det dig något, kanske inte.

    Jag känner inte er alls, hittade in på den här bloggen av massa "slumpar" men tack för att ni delar äventyret och inspirerar,
    om ni kommer förbi örebro får ni maila mig: jessica.bath@live.se

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)