Dag 1, Vandring: Oskarshamn - Lilla Hycklinge (längs Östkustleden).

Väder: Regn.

Redan innan vi har gett oss iväg, kommer Alexander instormande med 1½ baguetter och jublar: "Vi har fått mat!" och vi (Joel och jag) stirrar konstigt på honom. Alex får berätta hur det gick, till han hade träffat tjejen i kiosken tidigare och nu träffade dem varandra igen och hon frågade om vi ville ha några gårdagens smörgåsar. Vilken uppmuntran!

Vi börjar vår vandring, kramar de pannkaksvänner som är kvar adjö och går. Först går vi till busstationen, med en tanke om att vi ska få tag på en karta där, och visst, en karta över Oskarshamn och en liten bit omkring får vi tag på där. Vi frågar en man utanför väntsalen om en vägbeskrivning och samtalar lite med honom om vårt äventyr: att vi har tänkt gå till Hultsfred och han tycker att vi är lite galna. Vi pratar lite med honom om livet och allt möjligt och precis när vi ska gå frågar vi om vi får be för honom och han säger att det okej. Vi ber för honom och efteråt, säger han till oss: "Nu när ni går kommer jag att gråta, för ni är de vänligaste svenskar jag någonsin har mött!"
Vi fortsatte gå, men stannade ofta längs vår väg och pratade med människor. Det var verkligen intressant att se tillbaka på, för nästan varje av de mötena gav oss någon form av vidare kunskap om hur vi skulle hitta vidare. Vi pratade med en kille vid en busskur och gav honom en Metalbibel (Nya testamentet, med några extra sidor där olika hårdrocksartister berättar om sin relation till Gud), och han blev märkbart glad och tacksam för den.
Vi fick plocka körsbär från ett träd, och fortsatte vidare i regnet. Vi bad över att vi skulle hitta något skydd undan regnet och kom och tänka på att det brukar finnas övernattningsstugor för vandrare. När vi frågar Gud om vart en sån stuga kan tänkas finnas får Alex en tanke, som om han i efterhand berättar om hur det var: "Det var bättre än vi nånsin kunnat tänka oss!" När vi fann stugan (vi hittade ett övergivet torp först och var en aning förbryllade över att det inte alls verkade som en övernattningsstuga) fanns där ved, tändstickor, klädstreck och mat. Det gick ingen som helst nöd på oss - vi åt ris med körsbär till frukost dagen efter...

/Inece, Alex och Joel