Dag 3, Hultsfredsfestival.

Väder: Sol, mulet (växlande) några regndroppar ibland, varmt.

Vi kliver upp och äter frukost, har bönesamling med Streetchurchgänget. Kokar kaffe och sticker sedan och hänger med människor utanför festivalområdet. Pratar, delar ut bibelordslappar. Alex kommer tillbaka och är lite arg efter ett möte med en människa och jag skruvar obekvämt på mig åt att jag inte är van att se Alex så frustrerad, känner att jag vill komma på något för att lugna och glädja honom igen, men jag vet verkligen inte vad.
"Ska vi ta en bönepromenad?" frågar jag, för det är den enda idé jag har just då.
"Ja!" säger Alex, och så går vi bort en bit. Ber för människorna vi möter, för bilparkeringen, för staden. Sen börjar vi prata lite med varandra om hur vi upplever stämningen: på festivalen, i Streetchurchteamet, och också de känslor som tyngt mig lite lättar, när jag får veta att det inte bara är jag som har haft den känslan. Vi fortsätter be en bra stund, och sen går vi tillbaka till festivalen: nytaggade!

Efter middagen, får vi komma in en stund gratis på festivalområdet och jag hänger med Joel och en kille som också heter Joel (en av streetchurcharna) vid en skateboardramp. Han berättar under kvällen hur glad han är att han fått lära känna oss, och hur inspirerad han är av vårt äventyr och att han är taggad på att följa med. När klockan är sent, och allt börjar stänga, och vi får för oss att vi vill be för en man som stått hela kvällen och sålt hattar, så vi går fram till honom och förklarar att vi är ute med Streetchurch och undrar om vi får be för honom, vilket vi får.
"Har du något särskilt du vill att vi ska be för?" undrar vi och han säger: "Jag har en tumör i ryggen, den går nog att operera bort, men jag vill helst att den bara ska försvinna."
Vi ber för honom, önskar honom ett gott liv och går sedan ut till de andra Streetchurcharna och då har Alex goda nyheter.
"Vi har fått en tågbiljett till Göteborg!"
En tjej hade fått skjuts istället och behövde inte sin biljett längre, och gett den till Alex. Så galet bra Gud fixar!

Efter en lång överläggning, beslutar vi att Alex ska åka i förväg till Göteborg på tågbiljetten och att Joel och jag ska fortsätta genom att vandra och försöka få skjuts nånstans ifrån.
Ett tag vill jag inte vara med längre, vår föreställning var ju att vi inte skulle komma till Göteborg än på länge, och jag märker av att jag har haft en bild av hur vägen ska vara som slås i spillror på ett ögonblick. Det var lite jobbigt att inse igen att jag inte har kontroll över någonting på den väg vi vandrar. "Jag vill inte vara med längre..." viskar jag ärligt till Jesus, men Han vet att jag efter några timmars sömn har kommit över den tanken och kommer vilja fortsätta vandra med Honom...

/Inece, Alex och Joel