En bönevandring runt Sverige, ett äventyr att lära sig ledas av och lita på Herren Jesus Kristus, att vara beroende av att Gud har omsorg över resan - för allt vi har med oss på vandringen är några få kläder, en mobiltelefon som för det mesta är avstängd och biblar. Det är inget nytt äventyr, det är ett äventyr Jesus lärjungar levde i, och eftersom Gud är densamme också nu 2000 år senare, så måste det ju vara möjligt också idag...

Luk 9:1 - 6: Han kallade samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem." Och de gav sig i väg och gick från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.

lördag 30 juli 2011

Dag 11: Ubbhult. Flytthjälp.

Väder: Vältimade regnskurar (det regnade inget när vi var ute och bar saker, men varje gång vi satt i bilen).

Vi vaknar strax innan en liten dörrknackning och ordet "Frukost!" Jag kliver upp, klär mig, och kommer ut till de andra. Alex har redan satt sig. "God morgon!"
Idag står flyttning på schemat och jag är taggad på att bära saker. Vi åker till Mölndal, för att hämta möbler i en lägenhet, och saker på en vind, och sedan tillbaka till Ubbhult för fika och en lite om flyttning av sakerna. Sedan  till Kinna och lämnar av de saker vi hämtat och sedan tillbaka till Mölndal, och lastar på lite mer grejer, till Kinna för att lasta av och sedan till Ubbhult och äter middag. Sedan blev resten av dagen (kvällen) stillsam framför tv:n.
Jag försöker hänga med i någon  norsk eller dansk kriminalfilm, men jag ger upp och lägger mig och läser bibel istället tills jag håller på att somna. När jag håller på att somna händer något lite roligt. När jag blundar ser jag framför mig en stjärnklarhimmel och grantoppar, jag känner att jag är varm och torr och suckar tacksam, säger till Gud: "Tack att du tar så bra hand om mig, att jag får ligga här under din himmel utan att bli blöt eller frysa!" och genast kommer ett svar i mina tankar: "Ja, jag tar bra hand om dig, men du ligger inte ute i det fria, utan inomhus!" Jag slår upp ögonen och skrattar högt åt att det stämmer, jag ligger faktiskt inomhus, fast jag hade säkert varit lika tacksam om jag legat under stjärnorna!  

/Inece och Alex

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar