Alex har berättat att jag denna morgon halvsatte mig upp och utbrast: "Va!?" när han smög ut ur rummet. Jag minns inte det, men en stund senare vaknade jag och fick veta att det var frukosttajm. En nya dag att prisa Herren för!
Efter frukosten sätter vi igång. Det ska flyttas! Vi åker till Skene, och sätter igång med att bära kartonger och möbler in i två släpvagnar. Det tar ett tag och innan vi vet ordet av är det dags att äta något. Pizza är ju känt för att vara "flyttmat", så det blir pizza. När alla är alldeles för mätta, finns det ändå många pizzabitar kvar, som vi sparar till senare.
Vi hänger ett tag, väntar på att Emma och Peter, som vi hjälper att flytta, ska bli klara på banken, men börjar åka till deras nya hem innan de kommit tillbaka. Strax därefter kommer dem, och vi gör en sightseeing av huset, och sätter sen igång med att bära saker. Alex springer fram och tillbaka som en duracellkanin, och jag håller någonstans normaltempo. När allt är utlastat och det är dags att åka tillbaka och lasta mer, stannar jag kvar och hjälper till att plocka upp. Jag hamnar i kökslådorna och står resten av eftermiddagen och diskar porslin, och tycker det är alldeles fantastiskt roligt. Konstigt hur alla såna sysslor blir mycket roligare när man gör dem åt någon annan, eller för någon annan...
Sedan kommer en massa människor och äter middag, bland annat en liten kille som Alex och jag sedan spelar fotboll med. Den fotbollsmatchen slutade 16-16 (eller något därikring) och gick väldigt vilt till. Den som spelat fotboll med mig, vet ju att jag inte har något direkt bollsinne, men jag tar igen det i vilja. Så när jag ger mig på och tänker sparka bollen, ramlar Alex precis framför mig. Om jag sparkar bollen, lär jag sparka hans huvud, inser jag så jag försöker mitt i språnget jag gör mot bollen ändra riktning och hoppa över Alex istället. Jag flyger över Alex och tar emot mig med armarna, och sen sitter jag och skrattar åt att det gick bra! Det var som sagt, en vild fotbollsmatch, med många vurpor, och i slutet lyckades Alex sparka mig på smalbenet och nästa gång sträckte jag nånting vid hälen. Inga skador som gör sig särskilt märkta - jag kunde ju fortsätta spela - men Alex fattade då det kloka beslutet att matchen var slut.
Vi går in och dricker kaffe och spelar Mariokart en stund, och sedan när alla människor har gått, så spelar vi bowling, bågskytte och Wakebaord på Wii. Sedan är det nattdags.
/Inece och Alex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar