Dag 8: Göteborg. Tacksamhet.

Tänk att få leva

överväldigad av tacksamhet

att precis allt det som händer

är Hans omsorg över våra liv.

Att få "slita för brödfödan"

eller att få givet utan att behöva anstränga sig

är båda en gåva från Gud.

(Dagens insikt i diktform, av Inece Jonsson, 20110722)

Väder: Sol och värme. Regn (senare på kvällen).

Vi vaknar tidigt. Jag och Joel har använt min handduk som något slags isolering för kyla under oss ifrån, och min sovsäck som en snutt täcke. Alex har på sig alla kläder han har med sig. Vi har sovit i någon slags klunga för att hålla bra värme, men på ett stengolv blir det lätt kallt, så när vi vaknar är vi en aning kalla. Vi går en bit bort, hittar några bra sittplatser att äta frukost vid, i morgonsolen, och när vi ätit färdigt ligger vi mest och slöar en stund. Vi gör upp en liten "plan för dagen". "Vi behöver ett bibliotek", tycker jag, så att vi kan uppdatera vår omvärld om att vi lever, och vi behöver kanske få till en bättre sovplats till nästa natt... Vi letar oss till någon kyrka, med tanken att de kanske har någon golvplats eller idé, åt oss, men allt verkar vara stängt. Vi tar en stunds egen tid med Gud i en park utanför en kyrka och solen kommer fram och lyser på oss. Det blir riktigt varmt och vi ligger och halvsover i solen. Tiden rusar iväg...
Vi äter det sista av gårdagens middag till lunch och beger oss till Biblioteket, där vi hittar nästa överraskande nyhet. En kommentar på denna blogg från någon som vill bjuda oss på mat när vi är i Göteborg! Jag skriver ett snabbt svar och lämnar mitt telefonnummer till människan, som snabbt ringer upp och vi bestämmer att vi ska ses där vi är om en stund. Vi får lära känna en skön människa, Carl-Johan, lite, och när vi hänger vid Smyrnakyrkan, där fantastiska människor springer runt och fixar att vi ska sova under ett tak, skiljs vi åt med löfte om att om att träffas nästkommande dag. Sedan är vi med på ett bönemöte i kyrkan, tar en liten stund av deras tid och berättar om vårt äventyr. Vi hänger kvar en stund och samtalar och ber lite med en kille från kyrkan där, och drar oss utåt. Vi sätter oss i parken, där vi varit tidigare under dagen och fortsätter samtala med killen från kyrkan. Alex hittar en hemlös människa som han går fram och pratar med, som först inte sa så mycket som gick att förstå, men allt eftersom Alex berättat om vad Jesus gjort för honom öppnat sig lite mer och berättat lite, väldigt lite, om sig själv för Alex. Vi fick inte veta om vi kunde hjälpa honom på något sätt, men åtminstone fick han bli sedd. Senare träffade vi ett gäng tyska scouter, en av dem hade gjort illa sin fot och jag och Alex hjälpte honom till en vårdcentral. Där blev han vidarevisad till Mölndals sjukhus, för att de inte hade någon röntgen. Tysken fick låna ett par kryckor, som Alex och jag lovade att lämna tillbaka dagen därefter. Vi gick/hoppade vidare för att ta bussen till Mölndal, men tyskarna bestämde att det inte var värt besväret och vi vände om istället. Gick förbi vårdcentralen där vi lånat kryckorna och bad om något att linda foten med, och återvände till kyrkparken där vi hade varit. Det började regna och följde vi med dem dit de tänkte slå läger för natten. Därefter gick jag och Alex tillbaka till parken, och kom att tänka på att det verkligen hade gått lång tid sedan vi först lämnade parken, då Joel satt och pratade med killen från kyrkan. När vi kommer till parken kan vi inte se Joel någonstans, och jag blir lite nervös och får dåligt samvete över att vi varit borta så länge (fast det var ju inte direkt planerat). Vi tänker att han kanske är i porten till där vi ska bo över natten, men där är han inte heller. Sedan ser vi honom komma gående i regnet och springer honom till mötes.
Efter lite prat om vad som hänt under kvällen, och lite läsning somnar vi till ljudet av regnsmattret mot fönsterrutan. Wow, att vi får sova inomhus i det vädret!

/Inece, Alex och Joel