En bönevandring runt Sverige, ett äventyr att lära sig ledas av och lita på Herren Jesus Kristus, att vara beroende av att Gud har omsorg över resan - för allt vi har med oss på vandringen är några få kläder, en mobiltelefon som för det mesta är avstängd och biblar. Det är inget nytt äventyr, det är ett äventyr Jesus lärjungar levde i, och eftersom Gud är densamme också nu 2000 år senare, så måste det ju vara möjligt också idag...

Luk 9:1 - 6: Han kallade samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem." Och de gav sig i väg och gick från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.

måndag 18 juli 2011

Dag 4: Hultsfred - Jönköping (samåkning med människor från Streetchurch).

Väder:

Jag vaknar av att någon säger: "Du måste packa ihop, vi ska åka snart!" i en lite jäktad ton, och jag sätter mig upp och gnuggar mig i ögonen. Förvirrad över att min klocka är så tidig, och jag undrar: Varför ska jag kliva upp? Jag tittar på människorna som jag sovit med och jag tittar på mina kläder. Jag viker ihop Streetchurch-tröjan som jag har lånat och tittar förvirrat på de andra. Jag förstår inte alls - vart ska jag då? Först när, en av tjejerna säger att de snart ska åka och att jag inte behöver packa, förstår jag att det inte var mig de sa åt att packa, så jag kramar kudden en stund till och kliver sen upp för att äta frukost.
Alex har åkt till Göteborg, och killarna vi tänkte fråga om vi kunde åka med har också åkt, men vi kan åka till Jönköping med några från Streetchurchgänget: Joel och hans pappa och en kille som heter Jonatan.

På eftermiddagen hängde vi med på en gudstjänst i Joels pappas församling. Det var väldigt trevligt, sköna människor och en bra predikan som peppade oss om att ha förväntan på Gud. I slutet av mötet bestämmer vi  oss för att gå till förbön för vår fortsatta resa, och det slutar med att Joel (vår nye vandrare) blir döpt. Det ska jag låta honom berätta om själv i ett eget blogginlägg, men det är så mäktigt att få vara med att följa med på vad Gud gör i den killen!
Mannen som predikade gav oss 300 kr för resan, vilket ledde till att vi kunde äta en pizza för att fira!

/Inece och Joelarna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar