Dag 9: Göteborg - Benarby.

Väder: Sol och regn (men inte samtidigt).

Vi vaknar av min väckare på mobilen och kliver upp, Alex och jag. Vi hade lovat tyskarna att hjälpa de att hitta till Centralstationen, då de ska åka hem till Tyskland idag. Och så ska vi lämna tillbaka kryckorna.
Nyvaken traskar jag med längs gatorna, ganska inne i mina egna tankar. Jag gillar inte hur jag tänker. Vi går förbi flera kiosker: Pressbyrån, 7Eleven, och jag längtar efter den vardag när man bara kan gå in där och köpa en choklad bit för att det är vad man är sugen på, eller en kopp kaffe... Samtidigt är jag så medveten om hur gnälligt det låter, och så ytligt på något vis, och vid vidare eftertanke kommer jag fram till att jag inte alls vill ge upp det här livet för en godis bit. Glädjen, från den tidigare kvällen - när jag förundrades över allt som vi önskade vi kunde göra, glädjen i att tro att Gud använder oss i de små hjälpsamma handlingar vi gör - jag skulle inte byta det mot något! Fast det vore onekligen gott med choklad...
Vi hittar fram till Centralstationen, och säger hej då till våra nyvunna vänner. Killen med den skadade foten tar upp en påse kexchoklad ur ryggsäcken och ger den till oss. "Tack för all hjälp!" säger han. "Tack själv!" säger Alex och jag.

På vägen tillbaka virrar vi runt efter att hitta tillbaka till vårt sovställe, via en mataffär, så vi kan köpa lite mer pålägg till det bröd vi har kvar sedan ett par dagar sedan (lite underligt hur länge både de pengar vi fått och den mat vi köpt för de har räckt). Vi hittar ett Hemköp, med kö utanför, tittar på klockan och förbryllas över att de hade öppnat för flera timmar sen, men dörrarna var låsta. Efter ett bra tag upptäcker personalen felet och vi får komma in i affären, och vi handlar stressat lite bananer, och mjukost att ha på smörgåsarna och något att dricka. Sen springer vi tillbaka till vårt sovställe, där Joel väntar på oss. Vi har mycket vi ska hinna med, och väldigt lite tid, eftersom vi lovat Carl-Johan att möta honom på stadsbiblioteket - och vi har inte hunnit lämna tillbaka kryckorna ännu, och vi måste äta och städa undan oss från rummet vi sovit i.
Vi äter snabbt frukost, sedan springer Alex iväg med kryckorna och jag och Joel städar ihop oss och lämnar tillbaka nyckeln. Sedan ger vi oss iväg, men vi är redan närmare en halvtimme sen och jag tänker: "Om vi bara hade haft pengar på telefonen så hade vi kunna ringa Carl-Johan så han vet att vi är sena och inte dissar honom!" och det frustrerar mig hur handikappad man blir utan telefon. När vi kommer fram, 40 minuter försenade är Carl-Johan förstås inte där. Han gav säkert upp att vänta på oss, gissar jag, för det skulle antagligen jag själv ha gjort om någon var så sen. Alex och Joel sitter ute och väntar (på bättre tider möjligen för det är ju inte troligt att Carl-Johan är senare än vi) en stund, medan jag går in och sätter mig vid en dator och försöker blogga några ord. Internettiden är nästan slut när vi kommer på att vi kan skicka ett mejl och berätta att vi blev jättesena, och att han får om han vill höra av sig. Därefter hänger vi en stund till, och börjar gå bort från biblioteket, lånar en telefon av några människor vi möter och ringer till Carl-Johan och förklarar att vi kom väldigt sent och bestämmer att vi ska ses om 20 minuter.

Joel har funderat någon dag på att åka hem, och åka på semester med sin mamma och vi beger oss mot Centralstationen för att kolla upp bussar. Det går en om 6 minuter som han kan ta och de sista pengarna som vi fått från norskarna går till den. Vi har en "sista" bönering, och kramas hejdå och sen traskar vi vidare runt Göteborg: jag, Alex och Carl-Johan. Vi skiljs åt från Carl-Johan en stund, för att sedan komma förbi och hämta min ryggsäck som vi lämnat hos honom tidigare, och då tittar vi på tv-nyheterna en stund, och sedan går vi för att vi tänkte gå på en ungdomsgudstjänst i Smyrnakyrkan, men vi är redan sena, och för att komma in behöver vi ringa ett telefonnummer så att de kommer och låser upp dörren och vi har ju inga telefonpengar, så vi sätter oss på en parkbänk och ber lite istället och pratar lite om hur tiden i Göteborg har varit. Vad händer härnäst egentligen?
Vi hamnar vid en busstation och kollar upp lite bussar, och åker till Mölnlycke, och börjar gå mot Skene. Vi frågar några människor vi möter efter vägen och de verkar tycka vi är lite galna som planerar att gå så långt, och så sent på kvällen (klockan är runt 22-23). De visar oss i alla fall olika vägar vi kan välja, och vi känner stark för den som de sa egentligen var den sämsta. Och vi går och går. Jag stänger av telefonen, för att vi inte vet när vi kommer ha en laddare till den nästa gång och vi kan ju behöva batteri i den om vi behöver använda den, och därmed slutar vi veta vad klockan är. Vi går tills vi kommer till en skylt där det står "Mölndal stad" på och undrar om vi verkligen går åt rätt håll. Vi vet inte hur sent det är, men går in på en gård vi hör röster ifrån och frågar vart vi är och om vi är på rätt väg. Vi får en bra vägbeskrivning ( "Gå den här vägen till en T-korsning, ta vänster, gå till T-korsning, ta vänster och gå till Hällingsjö och ta höger i T-korsningen där") och fortsätter gå en liten bit till innan vi bestämmer oss för att det är dags att sova. Vi gör i ordningen en bädd av granrs under oss, och jag kryper ner i min sovsäck och somnar...

/Inece, Alex och Joel