Vi vaknar, kan det vara några timmar senare, av regn som faller ner på oss. Jag kryper ner i min sovsäck och ber att regnet ska sluta, men det börjar istället ösa ner. Jag kryper djupare ner i sovsäcken, och tänker att så länge jag håller mig ihopkurad i min sovsäck så kan min sovsäck fungera som tält, och vara ett regnskydd - jag kommer inte att bli blöt. Alex petar på min axel och säger att vi måste flytta på oss till under ett annat träd, som ser ut att skydda bättre mot regnet, men när vi kommer dit regnar det lika mycket på oss där och på vägen till det nya trädet blev mina kläder blöta och sovsäcken känns också blötare när jag kryper ner i den och efter en stund börjar jag bli lite kall. Jag börjar bli less och irriterad och är på vippen att skälla på Gud för att han inte ger oss bättre väder när vi ska sova, men tänker bestämt: Nej! Gud har varit såå god mot oss under hela resan, så att skälla på honom för en futtig sak för vädret är inte rätt! och börjar istället tacka för allt och sjunga lovsånger inuti min sovsäck. Inte långt senare, bestämmer vi att det inte är lönt att sova i regnet, utan packar istället ihop och fortsätter att gå, lovsjungande.
Så småningom börjar regnet avta, och vi fortsätter att gå. Ibland sätter vi oss i en busskur och vilar lite. Senare sätter vi oss i en liten busskur av trä och sover en stund, och jag passar på att leta reda på lite torrare kläder: tröjor och strumpor att ha på mig när vi går vidare. Det är nästan onödigt att byta till torra strumpor egentligen, för mina skor är så blöta att strumporna kommer bli lika blöta igen när jag tar på mig dem, men torra fötter är en skön känsla.
Vi fortsätter att gå, stannar lite då och då för att vila fötterna och dricka vatten. Sätter oss vid en sjö och har en stunds egen tid med Gud (vilken jag småsover bort), och fortsätter sedan vidare. Efter en bra bit till börjar vi bli hungriga och sätter oss på en hög brädor längs vägkanten och äter av någon sorts snacks Alex fick av Carl-Johan. En människa går förbi på morgon promenad och vi småpratar lite - om vädret och kantareller typ - och sedan fortsätter vi gå. Vi går några kilometer till, och kommer fram till en skylt som pekar mot "Ubbhults kapell", varav Alex utbrister: "Ubbhult! Där har jag släkt!" och tycker vi ska gå den vägen...
Vi går, och pratar på om något, och snabbare än väntat utbrister Alex: "Här är det! Men de verkar inte vara hemma..." Vi lånar deras grannes telefon och får veta vart de är och sätter oss sedan och läser våra biblar en stund och går en promenad. Sedan kommer de hem, och det första de gör är att skicka oss i duschen (inte riktigt så att vi luktade så illa, utan mer att det var vad vi längtade mest efter), sedan fikar och pratar vi en massa, tvättar våra kläder och därefter hjälper jag och Alex till att gräva sönder i deras trädgård - tills det börjar regna igen, och åska.
Efter middagen, sticker Alex iväg med Lars-Göran, och sitter kvar med Barbro och har "tjejsnack" en stund. Det var ett bra samtal, om lite allt möjligt. Om att tro är viktigt och om annorlunda konfirmationsläger, och om äventyr... Sedan när karlarna är tillbaka tittar vi på tv, resten av kvällen, Nyheter och "Crocodile Dundee", och därefter ramlar vi "i säng" och somnar.
/Inece och Alex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar